Kan inte förstå att det äntligen är min tur
Dagens höjdpunkt!
LondonLisa
Alltså... Jag gick precis in på min egen blogg för att typ få en uppfattning om vilken bild den ger av allt det här/mig. Det jag såg var egentligen inget jag gillar... Grejen är att för typ ett år sedan hade jag 1; spytt på någon som la upp bilder och skrev på det sättet jag gör (festbilder och allt är så jävla bra och toppen hela tiden), 2; aldrig varit med i en grej som öl-utmaningen (för det är dumt i huvudet och hela grejen är något väldigt negativt), 3; antagligen klankat ner på en dag som alla hjärtans dag (man ska inte behöva en dag för att visa kärlek osv..), 4; inte varit tjejen som stått och sjungit med i partylåtarna (för jag skulle inte ens ha hört dom förut) och massa sånt. Grejen är att den här resan har typ skapat en extra version av mig. Jag har inte förändrats på riktigt, men jag kan ta mig an en annan roll typ. Det finns en Sverigelisa och en Londonlisa. Här är jag Londonlisa, bara för att det är kul och för att jag vet att det bara är once in a lifetime och att jag sedan kommer hem till mitt vanliga och "riktiga" liv. Nu menar jag inte att jag fejkar något eller inte är mig själv, men bara att jag inte brukar vara såhär alltid haha. Men misstolka mig inte, att göra den här resan har varit bland det bästa jag gjort någonsin, alltså verkligen någonsin. Jag har haft så galet jäkla roligt hela tiden och i princip alltid varit glad och lycklig. Jag vaknar alltid och är taggad på dagen (även om jag är trött haha..) och ser fram emot allt nytt som kan hända. Jag har blivit modigare och mer nyfiken på vad livet har att erbjuda, och jag har skapat vänner och minnen för livet. Men samtidigt så är jag fortfarande tjejen som älskar death metal, att traska runt på en lerig kamping, ligga i en hängmatta på landet, läsa en bra bok, spela sällskapsspel med familjen och sova mig igenom en hel dag. Jag har bara... släppt på reglerna lite. Och jag tycker det är okej att släppa på hur man "borde" bete sig som 19-åring ibland. Jag har verkligen insett att det här antagligen är enda tiden i livet man kan leva såhär - inga egentliga ansvar förutom skolan, ingen press på att spara eller tjäna pengar, ingen som säger hur man ska vara eller vad man ska göra, inga begränsningar. Det enda problemet är egentligen att dygnet bara har 24 timmar, och man måste fördela dom någorlunda vist. Det jag vill säga är väl helt enkelt att lev medan du kan för fan!
London calling, to the faraway towns.
Bilder från 2012 och 2010.
Det har börjat dra ihop sig. På riktigt. Om bara 36 dagar sitter jag på ett plan till London och mitt kommande år i Richmond. Jag börjar inse att det faktiskt är på riktigt nu, vilket jag har haft svårt att förstå. Det har gått så himla snabbt! Det hela började med att jag en fredag i början av februari, av ren nyfikenhet, googlade "svensk skola i london" och det första jag hittade var SSL. Jag kommer ihåg att jag var ensam den helgen, och att jag ägnade varje sekund åt att läsa olika bloggar och leta information. När mamma och pappa kom hem hade jag redan bestämt mig för att jag skulle åka, utan tvekan, det fanns inget som just då höll mig kvar i Sverige. Och nu sitter jag här, 5 månader senare, antagen och påväg att åka. Jag har fått reda på min värdfamiljs namn och adress och jag håller på att ta kontakt med dem just nu. Jag kommer bo ca 30 min från skolan, och det är i princip det enda jag vet i nuläget.
I den här bloggen kommer jag skriva om allt som berör mitt Londonår, både för att vänner och bekanta ska kunna följa med i vad jag gör, för att jag själv ska komma ihåg allt, och även för att andra som tänkt söka till SSL ska kunna läsa - precis som jag gjorde innan jag bestämde mig för att söka dit. Just nu vet jag inte hur jag gör med min andra blogg, det får jag se. Antingen får det övergå till en ren fotoblogg eller så tar jag en paus från den det här året. We'll see! Men tänkte att det var dags att starta igång den här nu lite innan så att jag kan skriva om förberedelserna. Ehh så jaa... välkomna i guess! Skriv gärna om ni har några frågor :)
