Oh tjena mittbena vilket dygn! Ett litet äventyr till natt om man säger så. Det började med att jag gjorde mig i ordning inför kvällen. Är trött i kroppen, börjar få en tingeling feeling i halsen, blir irriterad över att det svarta på mina strumpbyxor sticker fram under klänningen och har sedan sönder ett nagellack så det blir glassplitter och nagellack över mattan i rummet. Som om inte det var nog så ska jag såklart glömma bort att kolla efter småsplitter och lyckas snurra på ett ben när jag ska vända mig om så att en glasbit borras in i fotsulan. Massa blod, papperstussar, rengöring och plåster senare drar jag in till Richmond och möter Emma och Bella. Vi kör standardförning på bussen in och är taggade, och tar bilder i ett photo booth. Går till klubben vi hade tänkt, blir nekade. Blir hänvisade till en annan klubb, där var det 21-årsgräns. Vid det här laget är min röst lika med zero. Vi traskar trötta och buttra till Piccadilly för att leta efter Sony som man alltid kan lita på i dessa lägen. Vi hittar honom där han alltid hänger, och han är snäll nog att avvisa oss från att lägga pengar på att komma in på klubben. Istället tycker han vi ska ta något att äta så att vi kan följa med honom till en kompis två timmar senare. Vi tycker att vi inte har något att förlora så vi väntar. Sagt och gjort, klockan två var vi påväg (något skrajja) till nån sorts hemmafest i stan! Det visar sig att vi blir visade till en cool och stor lägenhet i närheten av Bayswater. Där hängde vi resten av natten tills det började ljusna tillsammans med de som bodde där + några till. Efter en kort tupplur på nån timme åkte vi därifrån kl 10 i morse. Nu har vi minst sagt fått se ännu en sida av denna stora stad! En till en början ganska misslyckad kväll vände om och blev en mycket intressant sådan! Var tillbaka på campus runt halv ett efter en frukost på Prêt. Sedan dess har jag bara suttit i sängen, snackat i Skype med John och försökt plugga. Nu ska jag ta en tupplur och får väl typ se om jag vaknar innan imorgon bitti haha. Godnatt!