FY FAN VAD VI ÄR BRA

 
Den femte juni vaknade jag med ett leende på läpparna. John snosade bredvid mig och jag gick upp på toa - och möttes av detta! BLÅ HIMMEL OCH SOL. Det satte tonen på hela dagen, som bara blev bättre och bättre efter detta.
 
 
Emma och Bella kom till mig vid halv 10 för att fixa det absolut sista. Sedan traskade vi tillsammans till Richmond Hill för att möta alla andra för champagnefrukost! Vi fick ett aaantal tutningar, visslingar och konstiga blickar påvägen dit - tänk er att se tre tjejer i vita klänningar, höga klackar och typ sjömansmössor, stapplandes fram med en stor champagneflaska i näven och jordgubbar under armen. Klockan 10 på morgonen. Ingen där vet ju hur en svensk student går till liksom. Men i alla fall - dagen började jävligt bra! Vi skålade, åt våra jordgubbar, kramades med alla i hela världen, blev väldigt fnittriga och älskade livet. Vi blev även fotade av en lärare och sedan, vips, var det dags att gå mot lunchen!
 
 
Lunchen hölls (som tur var) bara några stenkast bort på Richmond Gate Hotel. Vi blev välkomnade med fördrink och minglade vidare på gräsmattan. Maten åt vi i en fin glasveranda, det vankades trerätters och jättefina tal av både elever och lärare. Hade flera gånger svårt att hålla tårarna tillbaka, hade lika gärna kunnat börja storböla mitt i allt. Men jag kunde hålla mig som tur var haha. Efter maten gick alla gemensamt tillbaka till skolan och sneakade in bakvägen så att inte föräldrarna skulle se oss.
 
 
Efter att vi stått och skrikit och sjungit oss hesa bakom kulisserna ett tag (kändes som en evighet) fick vi äntligen gå ut på trappan och se alla! Vi möttes av en salig blandning av föräldrar, syskon, vänner och elever i tvåan och ettan. Själva ceremonin gick ut på att alla elever fick ett litet tal av sin mentor och sedan fick man gå och hämta sina betyg och en ros av rektorerna. Väldigt fint tycker jag, även om det tog lång tid, fötterna höll på att gå av och man såg att "publiken" höll på att somna haha. Sedan skulle vi sjunga studentlåten vi fått höra för första gången på morgonen (ja ni kan ju ana hur det lät haha) och efter det fick vi till slut gå ut och hitta våra nära och kära.
 
 
Vi samlade ihop hela sällskapet (jag, Emma och Bella + respektive sällskap) och gick ner mot vattnet för att äta "middag" på Gaucho. Gott som alltid, och även om vi satt vid olika bord så var gänget fortfarande samlat! Efter middagen gick vi ut för lite snabba bilder, och därefter lämnade vi studenter de andra för att åka in till stan.
 
 
Tåget gick mot Waterloo där vi alla skulle gå på båten (istället för flak typ) precis under London Eye! Den stora båten åkte sedan på Themsen i ca 2 timmar förbi alla sevärdheter längs floden, vilket är de flesa i London haha. Vi hade så sjukt jäkla kul! Dansade, snackade med folk, beundrade den makalösa utsikten och försökte att bara ta in hela känslan av att detta var VÅR student. Att vi åker på en fuckingpartybåt mitt i London på vår student. Stämningen var verkligen underbar och jag tycker det var väldigt bra ordnat och en bra idé. Båten stannade sedan någonstans i stan (vet inte riktigt var hehe) och där var det av med skorna för att rusha och fånga en taxi! Vi fick tag på en som tog oss till Maddox, klubben som många av studenterna skulle till. Efter lite vatten på en pubb och köande så kom vi (som tur var hehe) in! Vi hade en grym avslutning på kvällen tillsammans med många andra från skolan. Mina fötter var inget annat än döda på alla sätt och vis när vi gick där ifrån, hade även fått klassplitter på den vilket jag märkte när jag kom ut. Väl hemma möttes jag av John som var på mitt rum och hade varit och köpt chips till mig, kvällen kunde inte avslutats bättre.
 
Summam av kardemumman: Den bästa (och längsta) dagen i mitt liv. Vi hade oroat oss mycket innan för att något skulle gå fel i vårt tighta schema, men VERKLIGEN ALLT gick som det skulle och blev till och med så mycket bättre av jag någonsin kunnat ana. Ett minst sagt värdigt avslut. Jag var så otroligt glad hela dagen och jag vill leva om det tusen gånger om ifall jag kunde. Jag ångrar inte på något sätt att jag tog studenten i London istället för i Sverige, vilket många har undrat över. Är så sjukt glad över allt. Nu är skolan slut, vi har tagit studenten, och fy fan vad vi är bra <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0