Emmas häl hade under middagn inte blivit bättre, utan sämre, så vi tog beslutet att ta en taxi till akuten. Vi blev väl omhändertagna även om vi fick vänta i ett antal timmar innan hon fick hjälp. Någon ordning var det minsta de hade... Men även om det var en väldigt olycklig sak att vi behövde åka dit så var det ju också lite av en upplevelse att sitta på akuten i England! Som tur var så hade Emma inte skadat benet eller något annat allt för allvarligt, så vi kunde gå därifrån vid åtta-tiden ungefär. Vi tog då en taxi till stationen och satte oss på ett kafé för att vänta på tåget tillbaka. Vid det laget känndes det att vi bara sovit någon timme natten innan, att vi brännt oss än en gång i ansiktet och att vi helt enkelt behövde sova. Men hemresan gick smidigt den med och jag tror jag gick innanför dörrarna på skolan vid 12 ungefär.

 

Summan av kardemumman var trotts några dippar en otroligt bra dag! Älskar dessa tjejer grovt och nu börjar verkligen ångesten för att det här året snart är slut smyga ikapp. Dock är det en sak som gör det hela lite lättare, och det är att jag är så himla himla nöjd med året. Jag ångrar verkligen ingenting, jag önskar inte att jag gjort mer av något eller mindre av något vilket är skönt. När jag ser tillbaka på året ser jag bara mig själv med ett stort jäkla smile på läpparna, så det är nog inget annat än ett bra tecken.